Idag publicerade Assar Lindbeck och Mats Persson en slutreplik till sin debattartikel i DN Debatt (1/4 2017). Författarna belyser den dåliga integrationen av utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden och målar upp två olika potentiella scenarier inför framtiden. I slutrepliken hänvisar de till kapitel fyra i Arbetsmarknadsekonomiska rådets senaste rapport – Tudelningarna på arbetsmarknaden – som visade att skillnaden i anknytning till arbetsmarknaden mellan utrikes och inrikes födda är ännu större om hänsyn tas till del- respektive heltidsanställningar, fasta respektive tidsbegränsade anställningar och sysselsättningssubventioner.

Arbetsmarknadsekonomiska rådets senaste årsrapport – Tudelningarna på arbetsmarknaden – visade att utrikes föddas anknytning till arbetsmarknaden är svagare än de traditionella sysselsättnings- och arbetslöshetssiffrorna visar. Det beror på att utrikes födda i högre grad arbetar deltid och har visstidsanställningar. Egenföretagande har under det senaste årtiondet uppmärksammats i den integrationspolitiska debatten och har lyfts fram som ett verktyg för att minska arbetslösheten bland utrikes födda.

Docent Lina Aldén och professor Mats Hammarstedt, verksamma vid Linnéuniversitetet i Växjö, har fått i uppdrag av Arbetsmarknadsekonomiska rådet att undersöka hur egenföretagandet ser ut bland utrikes födda i Sverige. Deras arbete ligger till grund för den analys av egenföretagande som gjordes i rådets årsrapport.

I denna underlagsrapport redovisas deras undersökning i sin helhet.

Rapporten visar att det finns stora skillnader i sannolikheten att vara företagare beroende på födelseland. Bland personer födda i Mellanöstern är en relativt stor andel egenföretagare. Detta skulle kunna förklaras av att många invandrat från länder med en stark tradition av företagande. Men det kan också förklaras av att dessa grupper ofta har svårt att få en löneanställning. Med andra ord kan det vara de dåliga alternativen och inte de goda affärsmöjligheterna som gör att de blir egenföretagare. Samtidigt finns det grupper av utrikes födda som både har svårt att etablera sig som löneanställda och som har en låg andel egenföretagare.

Företagare födda utanför Europa är i hög grad koncentrerade till branscher med låga inträdesbarriärer i form av till exempel låga krav på startkapital. Det tyder på att utrikes födda upplever andra hinder och problem än inrikes födda i rollen som företagare.

Vidare visas i rapporten att egenföretagande män i högre grad anställer män och att kvinnliga egenföretagare i högre grad anställer kvinnor. Det gäller både för utrikes och inrikes födda företagare.

Läs hela underlagsrapporten:
Egenföretagande bland utrikes födda

Landsorganisationen arrangerade idag ett seminarium om deras senaste förslag om utbildningsjobb. Förslaget kommenterades under seminariet av Per-Arne Andersson, Sveriges Kommuner och Landsting, chef utbildning och arbetsmarknad, Annika Sundén, analyschef Arbetsförmedlingen, och Lars Calmfors.

Lars Calmfors inledde med att säga att LOs senaste rapport ger en rättvisande bild av de problem svensk arbetsmarknad står inför.
LOs utbildningsjobb har enligt Calmfors likheter med Arbetsmarknadsekonomiska rådets förslag från sin årsrapport från 2016 om temporära jobb med lägre löner i kombination med högre transfereringar. Därtill adderar LO generösa utbildningsbidrag, något som rådet ställer sig positivt till och som föreslogs i den senaste årsrapporten. LO har poängterat att jobben ska vara temporära men har inte preciserat någon tidsbegränsning. Lars påpekar att hur lång tid en anställning med lägre lön ska få gälla utgör en avvägning. Å ena sidan blir troligen sysselsättningseffekterna större när jobben är av mer permanent karaktär. Å andra sidan finns risk att människor permanent fastnar i arbete med låg lön. Vidare får LO medhåll av Calmfors om att utbildningsbiten inte bör involvera arbetsgivaren.

Däremot ställer sig Lars tveksam till att utbildning ska vara obligatorisk – han tror snarare att det är bättre att ge höga incitament genom generösa utbildningsstöd. Även det åldersspann som enligt LOs förslag ska inrymmas i utbildningsjobben får kritik. Calmfors menar att det är onödigt begränsande. Således bör enligt Calmfors förslaget innefatta också äldre individer och bygga på incitament snarare än tvång.

Som helhet ställer sig lars dock positiv till förslaget och tror att det är en bra utgångspunkt för framtida diskussioner.
Utöver sitt anförande deltog han också i den avslutande paneldiskussionen vid seminariet.

Ladda ner Lars presentation här. Se inspelningen av seminariet på LOs hemsida.

I förra veckan (23/3) var Lars Calmfors huvudtalare vid ett möte arrangerat av Nationalekonomiska Föreningen. Ämnet som avhandlades var huruvida industrin även i framtiden kommer kunna fungera som märkessättare för den svenska lönebildningen och hur en sådan märkessättning kan se ut. Kommenterade gjorde Torbjörn Johansson, avtalssekreterare för LO, och Mats Kinnwall, chefekonom på Industriarbetsgivarna och Skogsindustrierna. Susanne Ackum var moderator. Se hela mötet i videon nedan eller på Youtube. Presentationer går att ladda ner här.

00:00: Introduktion av Susanne Ackum.
01:40: Presentation av Lars Calmfors.
32:55: Reflektioner och frågor från Susanne Ackum.
36:40: Kommentarer av Torbjörn Johansson.
45:25: Frågor från Susanne Ackum.
47:20: Kommentarer av Mats Kinnwall.
54:40: Paneldiskussion och frågor från publiken.
1:33:20: Avslutande kommentarer av Susanne Ackum.

Lars Calmfors var i helgen aktuell i två olika intervjuer.

I Svenska Dagbladet i lördags (25/3) kommenterade Lars Moderaternas nya jobbmål. Målet är dels att sysselsättningsskillnaden mellan inrikes och utrikes födda ska halveras, dels att 500 000 jobb ska skapas fram till 2025. Calmfors ställer sig positiv till att ha ett sysselsättningsmål snarare än ett arbetslöshetsmål och att fokusera på svaga grupper på arbetsmarknaden. Samtidigt betonar han att det kommer att bli tufft att faktiskt nå målen.

Igår (26/3) gav han sig istället i en intervju med TT (länk till artikel i SVD) i kast med regeringens senaste fördelningspolitiska förslag. Lars menar att sänkt skatt för pensionärer kan motiveras ur ett rättviseperspektiv. Samtidigt tror han att det är farligt att höja skatten på arbete genom att inte höja gränsen för när en person börjar betala statlig inkomstskatt. Han säger att “[han] tror, liksom de flesta andra ekonomer, att det minskar incitamenten att arbeta och utbilda sig. De högsta marginalskatterna på arbete borde i stället sänkas.” Vidare menar han att den höjda skatten på företagande enligt de så kallade 3:12-reglerna troligen också påverkar sysselsättningen negativt.

Imorgon, torsdag den 23 mars, klockan 19 talar bland annat Lars Calmfors vid Nationalekonomiska Föreningens möte på Handelshögskolan i Stockholm. Temat är “Kan industrin behålla sin märkessättande roll i lönebildningen?”. Efter mötet blir det diskussion och mingel. Mer information om mötet finns på Nationalekonomiska Föreningens hemsida.

Arbetet skriver i en artikel om den kritik som riktats mot industrins märkessättande roll under senare tid. Artikeln delar in kritiken som framförts i tre olika huvudpunkter, nämligen (1) att modellen inte kommer åt jämställdhetsfrågan, (2) att tjänstemännen drar ifrån arbetarna och (3) att löneutvecklingen i sektorer som just nu går starkt hålls tillbaka. I diskussionen kring den tredje frågan hänvisas till Arbetsmarknadsekonomiska rådets slutsatser i sin senaste rapport om att hemmamarknaden troligen kommer att uppleva en starkare utveckling än exportindustrin framöver, vilket riskerar att leda till att spänningarna blir så stora i framtiden att samordningen kring industrins märke bryter samman.

I en intervju med Lars Calmfors i yle idag diskuteras de potentiella för- och nackdelarna med att införa ett liknande lönebildningssystem som den svenska modellen bygger på i Finland. Calmfors pekar på att den modell där industrin sätter märket har fungerat väldigt bra under 20 års tid i Sverige och att lönebildningen under denna period inte varit någon störningsfaktor i ekonomin. Det finns enligt Calmfors likheter mellan Finlands situation idag och den situation som Sverige befann sig i innan vi gick över till det nuvarande systemet. Vidare menar han att “Man kan säga att den svenska modellen just nu passar Finland bättre än den passar Sverige.” Samtidigt påpekar Lars att det är en svaghet med den svenska modellen att vi inte lyckats komma åt löneskillnaderna mellan män och kvinnor samt att locka personal till bristyrken.

Som vi tidigare skrivit om har industrins märkessättande roll diskuterats flitigt den senaste tiden i samband med att industriavtalet fyller 20 år. I en artikel som publicerades i TCOs tidning Arbetsvärlden idag intervjuas Lars Calmfors om just industrimärket.

I intervjun pratar Lars om att samtidigt som märket gjort lönebildningen mer stabil jämfört med under 1980- och 1990-talet finns risken att märket i dagsläget och i framtiden bidrar med ett nästan planekonomiskt inslag i lönebildningen. Orsaken är att andra sektorer än industrin just nu har marknadskrafterna i ryggen. Samtidigt kan de inte höja lönerna med mer än vad märket tillåter. Inom hemmamarknadssektorer såsom byggsektorn, privat tjänstesektor och offentlig sektor är arbetskraftsbristen just nu större än i industrin.

Lars Calmfors ser två möjliga scenarier om industrin inte släpper förbi sektorer med starkare lönebetalningsförmåga. Det första är att efterfrågeökningen på arbetskraft i hemmamarknadssektorerna också leder till ökad sysselsättning, speciellt för de grupper som idag står utanför arbetsmarknaden. Detta bygger på att integreringen av utrikes födda personer lyckas och att den ökade efterfrågan därmed kan tillfredsställas. Om integreringen inte lyckas kan det i stället leda till det andra scenariot, där kronisk arbetskraftsbrist kommer råda i flera sektorer eftersom de inte kan hitta tillräckligt med personal. Eftersom industrins märke fortfarande råder kan då inte relativlönerna mellan sektorer förändras för att förflytta arbetskraft dit den är mest efterfrågad.

På frågan vad alternativen till dagens märke är svarar Lars att märket eventuellt skulle kunna sättas högre än utrymmet som finns i industrin. Ett annat alternativ är att industrimärket skulle bli mindre bindande.