Lars Calmfors skrev i onsdags i en kolumn i Dagens Nyheter om Arbetsförmedlingen och de förslag som framförts under senare tid – bland annat av Allianspartierna – om att lägga över förmedlingsdelen på privata aktörer.
Calmfors menar att Arbetsförmedlingen har hamnat i en ond cirkel där myndigheten idag måste hantera många fler personer med en svag anknytning till arbetsmarknaden än tidigare. Mer resurser går då åt till de arbetssökande medan mindre resurser kan läggas på att upprätta och odla kontakter med arbetsgivare. Sämre arbetsgivarkontakter gör i sin tur att färre sökanden slussas vidare till arbete. Då blir de arbetssökande fler (eftersom nya hela tiden kommer in) och än mindre resurser kan då läggas på arbetsgivarkontakter.
Calmfors tror att privata förmedlingsaktörer skulle kunna hjälpa till att effektivisera arbetsmarknadspolitiken. Men han varnar samtidigt för en övertro på effekterna av sådana reformer. Det hela hänger på hur systemet med privata aktörer utformas. En särskilt viktig faktor är hur ersättningen till de privata aktörerna fördelas på en fast och en prestationsbaserad del.
Vidare menar Calmfors att privatiseringsdebatten riskerar förflytta fokus från andra typer av reformer som är mindre drastiska men som ändå kan ha betydande effekter. Ett exempel på en sådan är informationskampanjer för att öka kännedomen om anställningssubventioner. Subventionerna måste också minska i antal och göras enklare. Det är också önskvärt att i vissa fall kunna låta arbetsgivaransvaret ligga på Arbetsförmedlingen eller matchningsföretag (till exempel ett bemanningsföretag) i stället för på företaget som använder subventionen.
Avslutningsvis understryker Lars Calmfors att problemen med dagens arbetsmarknadspolitik är så stora att det inte finns någon enstaka reform som skulle kunna lösa dem. Privata aktörer kan spela en viktig roll om privatiseringen genomförs på ett korrekt sätt men är sannolikt ingen deus ex machina.