Home » Uncategorized

Category Archives: Uncategorized

Stor löneflexibilitet i delar av privat sektor enligt senaste lönebildningsrapporten – och mer debatt om märket

I förra veckan tog diskussionen om industrins märkessättande roll fart ännu en gång.

Den 9 oktober publicerade Industrins ekonomiska råd sin rapport “Den svenska industrin, industriavtalet och framtida utmaningar”. I rapporten analyseras bland annat hur sammanflätade tjänstesektorn och tillverkningsindustrin blivit på senare år med hjälp av så kallade input-output-tabeller. Ett avsnitt tillägnas också industriavtalet och den rådande ordningen där industrins löneökningar ska vara normerande för alla andra sektorer. Rapportförfattarna ställer sig tveksamma till Arbetsmarknadsekonomiska rådets slutsatser om att industrins märkessättande roll hindrar relativlöneförändringar på svensk arbetsmarknad. De menar att Arbetsmarknadsekonomiska rådet har en överdriven syn på hur stark normen i realiteten är och framhåller att det inte finns några hinder för arbetsgivare och arbetstagare att på lokal nivå komma överens om högre löneökningar än i industrin och branschens centrala avtal.

Ladda ner rapporten från Industrins ekonomiska råd
här.

I Konjunkturinstitutets senaste lönebildningsrapport som publicerades i fredags (13 oktober) analyseras hur flexibla lönerna är med hänsyn till efterfrågeläget i en viss bransch och region (län). Analysen skattar sambandet mellan arbetslöshet och lönenivå. Arbetslösheten på lokal nivå instrumenteras med hjälp av efterfrågemått på olika branschers produkter och tjänster på nationell nivå. Det betyder att effekten på lönenivån som uppmäts bara drivs av efterfrågedrivna förändringar och skillnader i arbetslösheten. Analysen visar att det finns en betydande löneflexibilitet i Sverige – ungefär i linje med den som finns i andra länder. Konjunkturinstitutet drar slutsatsen att lönerna och löneökningarna – även med det rådande så kallade industrimärket – har möjlighet att anpassas efter det rådande efterfrågeläget i en bransch och/eller region. Flexibiliteten skiljer sig dock mycket mellan branscher: I branscher där de centrala kollektivavtalen är särskilt styrande är lönerna mycket mindre känsliga för arbetsmarknadsläget. Resultatet i dessa branscher vid låg efterfrågan blir i stället mer frekventa perioder av arbetslöshet för arbetstagarna.

Den senaste Lönebildningsrapporten går att ladda ner här. Läs också denna artikel i Dagens Industri som citerar intervjuer med Iida Häkkinen Skans, Ylva Hedén Westerdahl och Urban Hansson Brusewitz från Konjunkturinstitutet.

SNS – Hur kan lönesubventioner förenklas?

Lars Calmfors deltog i måndags (9/10) vid SNS seminarium om subventionerade anställningar.
Deltog gjorde också Susanna Gideonsson, ordförande, Handelsanställdas förbund, Ylva Johansson, arbetsmarknads- och etableringsminister, Louise Ring, HR-direktör, Axfood.
Seminariet kan ses nedan. Lars Calmfors presentation kan laddas ner här.

Lars Calmfors presentation på ESOs 10-årsjubileum

I onsdags anordnade ESO – Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi – ett seminarium i samband med firandet av dess 10-årsjubileum. Talade gjorde Cissi Askwall, generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet, Anders Borg, tidigare finansminister, Max Elger, statssekreterare, finansdepartementet, Lars Hultkrantz, professor, Handelshögskolan vid Örebro universitet, ledamot i ESO, Lena Lindgren, professor, Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet, och Lars Calmfors. Seminariet leddes av ESO:s ordförande Hans Lindblad.

Bland annat underströk Lars vikten av offentliga institutioner med uppdrag att ta fram externa och oberoende analyser av politiken och samhället, diskuterade skillnaden mellan positiv och normativ analys och politikens förmåga att ta till sig forskningsunderlag.

Seminariet kan ses nedan:

Internationella Valutafondens (IMFs) granskningsgrupp drar liknande slutsatser om lönebildningen som AER

I sina slutsatser från den pågående granskningen av den svenska ekonomin drar IMFs granskare liknande slutsatser om lönebildningen och märkessättningen som AER gjort tidigare. Gruppen uttrycker oro för att lönebildningen inte i tillräckligt hög grad bidrar till att omallokera arbetskraft till de sektorer som har störst arbetskraftsbrist. Dessa innefattar byggsektor och IT liksom utbildning, sjukvård och andra “social services”. Man rekommenderar arbetsmarknadens parter att försöka komma överens om sätt att bättre anpassa löneutvecklingen till den svenska arbetsmarknadssituationen både på makro- och sektorsnivå. Enligt analysen har de svenska lönerna i alltför hög grad följt utvecklingen i Tyskland i stället för att styras av arbetsmarknadsläget i Sverige.
Gruppen betonar vikten av att uppnå en bred konsensus om alla förändringar. IMF-delegationen skriver följande i sitt avslutande uttalande (som går att läsa här):

6. Sweden’s wage formation system has long functioned well, but current nominal wage rises are out of sync with domestic fundamentals. For many years the wage setting process led by the industrial sector generated an enviable combination of solid real wage growth, high employment, and low labor disputes. Yet this system has increasingly anchored Swedish nominal wage rises on those in Germany. But wage growth in the 2.0‑2.5 percent range is too low relative to Swedish productivity trends and inflation targets, which would indicate rises of about 1 percentage point more. Higher nominal wage rises may not add significantly to real wage growth owing to higher inflation and a weaker trend in the krona than otherwise, but they would relieve pressure on monetary policy to prolong low interest rates.

7. Moving labor to areas with increasing needs is essential in coming years . Besides the construction and IT sectors, the areas with greatest labor shortages include education, health care, and other social services. The outlook for rises in both the young and elderly populations imply that such shortages will worsen, requiring these sectors to attract employees with the right skills that are currently working elsewhere. However, the wage setting system has great difficulty allowing relative wages to incentivize the reallocation of labor to where it is most needed.

8. The social partners should work to build consensus on making wages more responsive to Swedish conditions at both the macroeconomic and sectoral level. A range of approaches could be considered while preserving collective bargaining and protecting high employment. But the bottom line should be wage rises that are anchored on trends in Sweden’s labor productivity and medium-term inflation expectations, and which are sustainable in relation to business sector profitability, as analyzed in the annual wage formation reports of the National Institute of Economic Research. A combination of greater scope for sectoral wage differences and firm‑level flexibility would help to better meet the changing labor needs ahead. Discussions with the social partners indicate that broad consensus on a new approach would be key to ensuring that it functions well in practice.

9. New initiatives to boost employment of the low-skilled and migrants are emerging; these will be most effective as a coherent package of programs that meet the needs of different groups. The foreign-born now account for over half of unemployment and unemployment rates are also high for the low-skilled, such that further unemployment reductions must come from these groups. Alongside others seeking to address this challenge, LO (the Swedish Trade Union Confederation ) has put forward a Job and Education Initiative to facilitate labor market entry by adults who lack sufficient knowledge and skills. Temporarily lower wage costs for these employees would encourage employer participation, while the government would need to provide well‑matched educational opportunities and student aid to ensure a reasonable standard of living. This initiative would be complemented by approaches that address the needs of other groups, with younger working age persons more likely to benefit from a greater emphasis on education, while older persons may need more prolonged wage subsidies and work that matches their capacities.

Lars Calmfors Intervjuas i Ekonomiekot Extra

Lars Calmfors intervjuades idag i Ekonomiekot Extra. Diskussionen handlade bland annat om regeringens höstbudget. Lars sade att det är bra att olika transfereringar och bidrag har höjts eftersom dessa inte har räknats upp i samma takt som lönerna och BNP de senaste åren. däremot tycker han att det är problematiskt att dessa inte är finansierade och att regeringen därmed för en expansiv finanspolitik i högkonjunktur.

Diskuterades gjordes också enkla jobb och integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden. Lars ser framförallt två stora problem på arbetsmarknaden. Det första är att det på många håll både i privat och offentlig sektor råder stor brist på arbetskraft. Det andra är att arbetsmarknadsintegrationen av invandrare fungerar dåligt. Lars framhöll att han inte är särskilt orolig för de statsfinansiell kostnaderna för en misslyckad arbetsmarknadsintegration. Däremot oroar de sociala kostnaderna av ett tudelat Sverige honom mer. Det finns inga alexanderhugg som i ett slag kan lösa integrationsutmaningen men fler enkla jobb med olika avlastande funktioner skulle kunna bidra till att fler lågkvalificerade kommer i jobb. Samtidigt kan då dessa fungera som komplement till redan befintliga jobb, enligt Lars.

Lyssna på Ekonomiekot nedan. Intervjun med Lars börjar efter sju minuter.

 

Möte med den svenska IMF-delegationen

Lars Calmfors och Per Skedinger från Arbetsmarknadsekonomiska rådet träffade igår den delegation från internationella valutafonden (IMF) som just nu är på besök i Sverige. IMF skickar årligen en delegation till Sverige som utvärderar svensk ekonomi och den politik som förs. Besöket avslutas med att IMF-delegationen presenterar ett uttalande om den svenska ekonomin. Under gårdagens möte diskuterades bland annat lönebildning och invandrares integration på arbetsmarknaden.

Du kan läsa mer om delegationen och om IMF på Riksbankens hemsida.

Artikel i Ekonomisk Debatt om industriavtalet

Idag publicerades Lars Calmfors artikel om industriavtalet och det så kallade märket som sätts av de internationellt konkurrensutsatta sektorerna.

Artikeln kan laddas ner här.

Fores projekt om anställningsstöd

I en artikel på Arbetsmarknadsnytt idag skriver Jakob Stenberg om de förändringar i anställningsstöden som aviserats av regeringen och om ett seminarium vid Fores där stöden diskuterades.

Seminariet var ett inledande seminarium i Fores nya projekt Framtidens arbetsförmedling. Deltog gjorde Mikael Sjöberg, Arbetsförmedlingens generaldirektör, Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, Anders Forslund från IFAU, Martin Ådahl, chefsekonom för Centerpartiet och Lars Calmfors.

I Lars Calmfors anförande vid seminariet avhandlades två olika delar i projektet: privata aktörer och anställningsstöd.

Lars inledde med att säga att det inte finns några bevis i forskningen på att privata aktörer generellt sett skulle vara effektivare än offentliga på att få arbetssökande i jobb. Allt tycks bero på hur man “riggar systemet” och en nyckelfaktor är hur förmedlingspengen utformas: Det gäller att hitta rätt balans mellan fast ersättning och prestationsersättning. En annan nyckelfaktor är bra system för att utvärdera de privata aktörerna.

Lars fortsatte med att säga att de svenska anställningsstöden är så generösa att det är en gåta varför de inte används i högre utsträckning. Arbetsmarknadsekonomiska rådet belyste denna fråga i en enkätundersökning förra året. Studien pekar på att förbättrad information kan öka användningen av stöden. Vidare uppgav nästan hälften av de arbetsgivare som använt anställningsstöd att de blivit mer positiva till stöden efteråt. En tredjedel av respondenterna uppgav att de skulle utnyttja stöden i högre utsträckning om det var möjligt att först göra så under en prövoperiod. Ytterligare en tredjedel uppgav att de skulle utnyttja stöden om de slapp arbetsgivaransvaret.

Calmfors underströk slutligen att arbetsmarknadspolitik är svårt och att det inte finns några alexanderhugg som i ett svep löser alla problem. Men det finns självklart saker som kan göras bättre, avslutade Lars.

Byggnadsarbetaren om löneökningar

I en artikel i Byggnadsarbetaren idag frågar sig Cenneth Niklasson var löneökningarna i byggbranschen tog vägen. Han menar att byggnadsarbetare förr i tiden kunde gräva guld under högkonjunkturer när efterfrågan på arbetskraft i byggbranschen ökade. I och med industriavtalet sattes denna mekanism ur spel, enligt skribenten. Enligt industriavtalet ska den internationellt konkurrensutsatta industrin sätta det så kallade “märket” som ska vara normerande för löneökningstakten även i andra sektorer.

I artikeln intervjuas Lars Calmfors som säger att “Det finns tendenser till att märket har blivit mer av ett tak än ett golv när det gäller löneökningarna.”

Diskussion om anställningssubventioner

Lars Calmfors var igår (4/9) med hos EFN och diskuterade anställningssubventioner och integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden. Deltog gjorde också Siri Steijer, Timbro. Diskussionen kan ses i videoklippet nedan.

Lars berättade bland annat om resultatet från den enkätundersökning Arbetsmarknadsekonomiska rådet genomförde under 2016. Där framgick att en stor andel av arbetsgivare inte kände till de olika anställningssubventionerna.