Home » Uncategorized » Stor löneflexibilitet i delar av privat sektor enligt senaste lönebildningsrapporten – och mer debatt om märket

Stor löneflexibilitet i delar av privat sektor enligt senaste lönebildningsrapporten – och mer debatt om märket

I förra veckan tog diskussionen om industrins märkessättande roll fart ännu en gång.

Den 9 oktober publicerade Industrins ekonomiska råd sin rapport “Den svenska industrin, industriavtalet och framtida utmaningar”. I rapporten analyseras bland annat hur sammanflätade tjänstesektorn och tillverkningsindustrin blivit på senare år med hjälp av så kallade input-output-tabeller. Ett avsnitt tillägnas också industriavtalet och den rådande ordningen där industrins löneökningar ska vara normerande för alla andra sektorer. Rapportförfattarna ställer sig tveksamma till Arbetsmarknadsekonomiska rådets slutsatser om att industrins märkessättande roll hindrar relativlöneförändringar på svensk arbetsmarknad. De menar att Arbetsmarknadsekonomiska rådet har en överdriven syn på hur stark normen i realiteten är och framhåller att det inte finns några hinder för arbetsgivare och arbetstagare att på lokal nivå komma överens om högre löneökningar än i industrin och branschens centrala avtal.

Ladda ner rapporten från Industrins ekonomiska råd
här.

I Konjunkturinstitutets senaste lönebildningsrapport som publicerades i fredags (13 oktober) analyseras hur flexibla lönerna är med hänsyn till efterfrågeläget i en viss bransch och region (län). Analysen skattar sambandet mellan arbetslöshet och lönenivå. Arbetslösheten på lokal nivå instrumenteras med hjälp av efterfrågemått på olika branschers produkter och tjänster på nationell nivå. Det betyder att effekten på lönenivån som uppmäts bara drivs av efterfrågedrivna förändringar och skillnader i arbetslösheten. Analysen visar att det finns en betydande löneflexibilitet i Sverige – ungefär i linje med den som finns i andra länder. Konjunkturinstitutet drar slutsatsen att lönerna och löneökningarna – även med det rådande så kallade industrimärket – har möjlighet att anpassas efter det rådande efterfrågeläget i en bransch och/eller region. Flexibiliteten skiljer sig dock mycket mellan branscher: I branscher där de centrala kollektivavtalen är särskilt styrande är lönerna mycket mindre känsliga för arbetsmarknadsläget. Resultatet i dessa branscher vid låg efterfrågan blir i stället mer frekventa perioder av arbetslöshet för arbetstagarna.

Den senaste Lönebildningsrapporten går att ladda ner här. Läs också denna artikel i Dagens Industri som citerar intervjuer med Iida Häkkinen Skans, Ylva Hedén Westerdahl och Urban Hansson Brusewitz från Konjunkturinstitutet.