Onsdagen den 21 mars 2018 publicerade Arbetsmarknadsekonomiska rådet (AER) rapporten Olika vägar till jobb. Detta är rådets sista rapport eftersom Svenskt Näringsliv valt att inte längre finansiera AERs verksamhet (se detta inlägg angående rådets nedläggning).
Den sista rapporten lade fokus vid de olika atypiska sysselsättningsformer som finns på arbetsmarknaden och hur dessa fungerar för arbetstagarna. Den återvänder också till frågan vad som kan göras för att förbättra chanserna för personer med en svag arbetsmarknadsanknytning att etablera sig på arbetsmarknaden.
Sveriges Radio hade på onsdagsmorgonen ett program om den studie av rörligheten på arbetsmarknaden för personer som anställts på enkla jobb som rådet genomfört. I inslaget intervjuas Lars Calmfors. Rådets slutsats är att det behövs fler sådana permanenta lågkvalificerade jobb med lägre löner för att de många lågkvalificerade som står utan arbete idag ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Sveriges Radio intervjuade också Tobias Baudin, förbundsordförande för Kommunal, som menar att Sverige inte ska konkurrera med lågkvalificerade arbeten utan med kompetensutveckling.
Också Dagens Nyheter rapporter om rådets analys av enkla jobb. De citerar också Lars Calmfors, rådets ordförandes, uttalande angående de etableringsjobb som regeringen och parterna nyligen kom överens om. Calmfors sade vid rådets pressträff att:
“Här har parterna en läxa kvar att göra. Att komma överens om etableringsjobben var knappast någon jättestor prestation av vare sig fack eller arbetsgivare.
Man sänker lönekostnaderna ordentligt för företagen men utan att sänka de anställdas löner. I stället får staten ta betydligt högre kostnader än i dagens lönestöd för de subventionerade anställningarna.”
Arbetsvärlden skrev likaså om rådets förslag att försöka tillskapa nya lågkvalificerade jobb genom lägre löner. De hänvisar därutöver till rådets analys av olika atypiska sysselsättningsformer. Slutsatsen där blev att dessa har karakteriserats av en betydande stabilitet det senaste decenniet och att det inte finns några indikationer på att de tradtionella tillsvidareanställningarna skulle vara på väg att ersättas av mer flexibla typer av arbete. Däremot har visstidsanställningarna ändrat karaktär och blivit något flexiblare de senaste åren. I artikeln intervjuas också Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO, som välkomnar rådets analys av sysselsättningsformer. Han säger:
“Vi har också observerat att de atypiska sysselsättningsformerna i princip inte ökar men att de ändrar karaktär. Det är bra att vi får rätt debatt: tillsvidareanställningarna är inte på väg bort, däremot ser vi att otrygga anställningar som behovs- och timanställningar ökar, och det ställer nya krav på trygghetssystemen och arbetsmarknadspolitiken.”
Arbetsmarknadsnytt kommenterar också rådets analys av atypiska former av sysselsättning i en artikel med titeln “Ryktet om tillsvidarejobbens död är betydligt överdrivet.” De skriver även om rådets analys av visstidsanställningar, som visar att dessa ofta kan fungera som en språngbräda till tillsvidareanställningar – särskilt för utomeuropeiskt födda. I artikeln hänvisas också till den diskussion som hölls kring rapporten på rådets seminarium torsdagen den 22 mars.
I en ledare i Norrköpings Tidningar skriver Hans Stigsson om rådets förslag att tillskapa nya enkla jobb, rådets kritik mot etableringsjobben och rådets analys för personer som tagit redan existerande lågkvalificerade jobb. Stigsson kommentera rådets nedläggning och skriver sedan:
“Fast innan [rådets nedläggning, egen anm.] har rådet hunnit presentera ytterligare en rapport. Passande nog kritisk till arbetsmarknadens parter (och regeringen) den också. De så kallade etableringsjobben är nämligen inte samhällsekonomiskt lönsamma, då lönekostnaden bara flyttas till statliga subventioner.
Istället vill rådet se fler riktiga låglönejobb. Med viss tvekan. För undersökningen är sannolikt den mest ambitiösa hittills och sådana brukar sällan resultera i allt för tydliga utslag åt endera hållet. Det kommer motståndarna till lönesänkningar naturligtvis att ta fasta på. Men trenden är likväl tydlig.”
Stigsson drar slutsatsen att nästan vilket jobb som helst är bättre än att ha försörjningsstöd, både för individen och för samhället, och varnar för att kostnaderna för bidrag kan bli stora om integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden misslyckas.